Jag läser En tysk mans historia av Sebastian Haffner. Han skildrar vardagslivet i Tyskland för en ung juridikstuderande. Styrkan ligger i vardagsskildringen, de små steg som tas under nazisterna väg till makten. Det han frapperas av är hur lätt folk anpassar sig, hur lite av mod som finns när samhället brutaliseras, Hans skildring slutar 1933 när en grupp juridikstudenter placeras i ett slags militärläger för att bli det nys rikets domare. Det är folk med olika politiska åsikter men han märker hur det han kallar kamratskapen långsamt skapar nån typ av uppslutning kring det nya tyska riket.
Det är mot hans vilja, ändå hamnat han där. I en passage av boken pekar han på det som är grunden i Nazisterna ideologi:
”Den är nämligen något verkligt nytt i världshistorien: ett försök att inom människosläktet sätta ur kraft den inbördes ursolidaritet som finns inom varje djurart och som ensam sätter den i stånd att överleva i kampen för existensen, ett försök att rikta den mänskliga rovdjursinstinkten, som annars bara riktas mot djurvärlden, mot objekt inom den egna arten och hetsa ett helt folk som en skock hundar mot andra människor. När den grundläggande ständiga beredskapen att döda medmänniskor en gång har väckts och till och med blivit plikt, är det en bagatell att byta ut de enskilda objekten. Redan idag visar det sig ganska tydligt att man i stället för ”judar” också kan sätta ”tjecker”, ”polacker” eller vad som helst annat. Vad det handlar om här är att ett helt folk – det tyska – systematiskt ympas med en bacill som får dem som har angripits av den att uppföra sig som vargar mot medmänniskor; eller med andra ord att man frigör och utvecklar de sadistiska instinkter som har undertryckts och förkvävts genom en mångtusenårig civilisationsprocess.”
Det är omöjlig att inte dra paralleller till vår tid. Trumps USA har skrämmande likheter. Där hamras det in ett hat mot olika människogrupper. Det har ännu inte lett till det dödande vi såg i Tyskland, hoppas bara att motståndet är starkt nog.
I Sverige har vi sett hur den SD-styrda regeringen hamrar in ett budskap om invandrare och muslimer som farliga Dom. Nu senast genom att skamlöst och utan kunskap försöka utnyttja händelserna i Ceuta. Det låter desperat men är ett mått på hur långt man vill gå.
Haffner stannade kvar i Tyskland till 1938, flydde till England med kom senare tillbaka till Tyskland där han skrivit intressanta böcker om den politiska utvecklingen. Boken har hög litterär kvalitet och legat till grund för en föreställning på Stadsteatern
Lämna ett svar