++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
BRASIL-SUÉCIA Nummer 505 den 29 oktober 2026 årgång 30
Redaktör: Lennart Kjörling
Om kultur, politik och sociala frågor, i Brasilien, Sverige, Afrika, ja hela världen
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Så fick jag besöka Bagunçaço föreningen där jag arbetade fyra år och sedan haft kontinuerlig kontakt med. De arbetar i ett typiskt fattigt område i Salvadors periferi med barn och unga. Med lite perspektiv kan jag se att området blivit lite snyggare. Gatorna är i större utsträckning hela, det finns flera nya mindre affärer. Området längst ner där bussarna vände som var ganska otryggt har snyggats upp. Förklaringarna kan vara flera, de sociala programmen under Lula har skapat en viss köpkraft, sedan har det satsats en del pengar från myndigheterna för att snygga till lite.
Jag fick träffa några killar som rest med mig till Europa, de utstrålade vänlighet och trygghet. De hade skaffat sig jobb och tog hand om sina familjer, små men viktiga steg. Arbetslösheten har sjunkit under Lula. Jacy och Adson som varit med mig i Sverige berättade att resorna gett dem nya perspektiv, större förståelse.
Alla jag talade med var lyckliga för att Lula vunnit, utan att egentligen visa någon större politisk medvetenhet. Osmar som var en tuff kille och som varit lite kantig och störig i kontakten berättade att han under valdagen varit en av 500 som hade ställt upp med sin bil med solidarisk transport till vallokalerna, när stan stängt ner busslinjerna. Den politiska medvetenheten handlade snarast att man förstod vem det var som ville stötta dem. Lula var vår man. Men detta var ju ett tydligt klassval och i andra omgången hade man lyckats mobilisera många av dem som hade behov av stöd, främst här i det fattiga Nordöst.
Bagunçaço slutligen, när jag kom hit var det en växande organisation med stöd utifrån. Under pandemin stängdes verksamheten helt ner, resurserna användes till att stötta familjer med mat. Nu har man skaffat sig en mindre lokal och verksamheten har börjat dra igång i mindre skala. Det finns inga anställda, bara frivilliga, Joselito grundaren använder 4000 kronor av sin lön som assistent till en politiker till hyran, sen har han 3000 kvar att leva för. Men han trivs, det känns meningsfullt, de växande unga får stöd och lite workshops, en ungdomsgård.
I området har nu ligor från Rio tagit över knarkhandeln. Men det är lugnt här hos oss säger han, inget våld. Det kan bero på det sociala arbete han och andra driver, de vill respektera det.
Lämna ett svar