View this email in your browser ()
**
BRASIL-SUÉCIA Nummer 276, den 3 december 2017 årgång 21
Redaktör: Lennart Kjörling
Om kultur, politik och sociala frågor, i Brasilien, Sverige, Afrika, ja hela världen
————————————————————
** ++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
————————————————————
En liten födelsedagshälsning från mig. Dom en liten present kan jag berätta att jag börjat uppdatera min hemsida leonardo.st Jag uppmanar också era vänner som inte är med på nyhetsbrevet att prenumerera. Jag börjar också med något trevligt från Brasilien, som omväxling
Chico Buarque
Caravanas
Biscoito fino
MPB (Musica Popular Brasileiro) recension från Lira
Det är sex år sedan Chico Buarque släppte sin senaste CD. Förväntningarna har varit stora, skivbolaget gömde inspelningarna i en låda för att komma undan hackers. Den 73 årige kompositören har inte varit så flitig i studion på senare år, bland annat för att han gett ut fem romaner, av vilka flera blivit prisbelönade.
Hans kompositioner har också blivit mer intrikata, den ibland nästan folkmusikliknande tonen har blivit mer litterär. Den nya CD:n känns på något sätt närmare, den åldrande kompositören blir mer intim. Det känns redan i mjukheten på det första spåret ”Tua Cantiga”, som redan skapat polemik i Brasilien. Textraden ”Jag lämnar hustru och barn för att följa älskarinnan” har upprört. Chico som ofta kallats ”den feminina rösten” för sin förmåga att gestalta kvinnors sätt att tänka har upprört just kvinnor. Men det är en vacker sång.
I ”Jogo de bola” dribblar han elegant med orden och rytmerna och visar samtidigt sin stora kärlek till fotbollen. I en duett sjunger han ömsint tillsammans med sin dotterdotter Clara Buarque, vars pappa är Carlinhos Brown. Hennes bror Chico Brown har samarbetat med sin morfar som kompositör av ett spår. Alltså har skivan en karaktär av familjeprojekt, vilket förstärker känslan av närhet.
Chico är en politisk människa, som samtidigt undviker att bli plakatsångare. Hans sånger utsätts alltid för politiska analyser. Den vackra sången till Havanna med en smäktande bolerokör i bakgrunden, har tolkats som ett svar på uppmaningarna han ibland får att åka till Kuba. Titelsången ”As caravanas” har ett tydligare språk, en reaktion mot rädslan för de svarta från favellan och ropen på lag och ordning. I dagens kaosartade brasilianska situation efter kuppen mot den valda presidenten Dilma och en offensiv från en reaktionär höger har han alltid visat var han står.
Som helhet är denna produktion, visserligen bara nio spår, en liten guldklimp. Kanske hans sista, i så fall ett kärleksfullt testamente till alla som älskar honom.
MEN SÅ LITE ELÄNDE
Jag har fått två svar från Brasilien på förra brevet
1 Lisa berättar att nu tas aborträtten bort, även vid våldtäkt och risk för kvinnans liv
2 Örjan berättar om hur våldet mot de jordlösa ökar, exempelvis i Pará han just besökt
Lämna ett svar