+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
BRASIL-SUÉCIA Nummer 269, den 17 januari 2017 årgång 21
Redaktör: Lennart Kjörling
Om kultur, politik och sociala frågor, i Brasilien, Sverige, Afrika, ja hela världen
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag kunde inte hålla mig/Lennart
Medan jag tuffar genom Indien haglar de dåliga nyheterna från Brasilien. Bland de sista, som ny chef för INCRA (ansvarig för jordreformen) har en liten skurk utsetts. Han har bland annat varit inblandad i en process för att sko sig på jordreformen, rätt man på rätt plats.
Att SAAB mutade för att dälja JAS till Brasilien kommer inte som en överraskning. Nu försöker man koppla Lula till detta. Det viktigaste skälet är att han nu kommer att offentliggöra sin kandidatur till presidentvalet 2018 och har de ojämförligt högsta opinionssiffrorna.
Jag var lite magsur om Bangalore och Goa, kanske lite orättvis, kan bero på just magen. Men Arambol i Goa var visserligen vackert men ändå lite väl många otrevliga ryssar och jetsethippies för min smak.
MUMBAI
Tyvärr gick jag mest ett turistmarathon genom Mumbai, längs den soldränkta strandpromenaden och ner till den där klumpen som engelsmännen uppfört, Gateway of India. Här flockades turisterna, inte min tekopp men ibland måste man kompromissa. Annars fick jag ett bra intryck av Mumbai, en levande kosmopolitisk stad som jag gärna undersöker mer. Men den stora upplevelsen var tågresan därifrån
Vi hade bokat biljetter, trodde vi. Men efter några förvirrade minuter på stationen fick vi reda på att vi bara stod på väntelistan. Tåg är oerhört populära i Indien, av goda skäl. Järnvägen är bredspårig och glider bra genom landskapet, ibland märker man inte att man åker och det är trevligt i tågen, teförsäljare i mängd och annat. Men tågen är alltid fullsatta. Resebyråer köper upp biljetterna långt i förväg och gör sig goda förtjänster. Min pappa som sålde biljetter på SJ skulle bli högröd av förtrytelse.
Fem minuter innan avgång hade vi två val hoppa av eller åka med utan plats och betala böter. Vi valde böter. Vi tog oss in i en vagn i en lägra klass och trängde ihop oss i vestibulen. Vilken natt 17 timmar stående här. Så märkte vi att det fanns platser som inte var besatta så vi spred oss och vårt bagage. Vi betalade våra böter (som faktiskt var billigare än den lite finare biljetten vi trodde vi köpt) och fick reda på att om en timme skulle det komma mer folk. Utanför fönstrena på nästa station kryllade det av människor, vagnen fylldes av en kompakt massa av folk och väskor. Oerhört långsamt och med ett väldigt tålamod omfördelade sig denna massa till rätt positioner, jag stod igen.
Men så började folk prata, på den översta britsen fanns det lite plats där jag uppmanades sitta, stor show när jag skulle klättra upp för den vingliga stegen, påputtad av medresenärerna. Satt där som en Buddha tills det upptäcktes hur några väskor skulle kunna flyttas så jag skulle få lite mer plats.
Några stationer senare måste jag kliva ner, britsen skulle användas. Jag fick stå igen men ganska snart vinkade en vänlig man till mig från en annan brits, sätt dig här bredvid mig. Jag klev upp och vi talade länge om allt möjligt.Vi fick kontakt med en man som också skulle till Jaipur, han kommer att hjälpa er med allt där, vänliga leenden. Så upptäckte han att britsen emot var tom, lägg dig där. Jag somnade faktiskt och när jag vaknade till upptäckte jg att min vän förlorat sin plats eftersom han erbjudit den som skulle ha min brits sin plats. Men du då frågade jag. Det är ingen fara jag ska bara åka en timme till.
Tillbaka efter ett toalettbesök lite senare upptäckte jag att två småtjejer kravlat över till min plats. Kanske var det bara så att det var deras plats, i vilket fall som helst var det nog min tur att erbjuda någon en sovplats. När jag snörde på mig skorna blev jag erbjuden att sitta på kanten av en brits. Jag satt där och såg mig omkring, vänliga omtänksamma bruna ögon överallt. Efter ett tag svepte en man en filt omkring mig, vi närmade oss Nordindien med kalla nätter. Nån timme senare erbjöds jag en annan brits, men nu hade solen gått upp och vagnen blev ljus. Jag ville inte sova mer, bara satt i britsen och såg på detta fascinerande reskollektiv jag hamnat i. Vi var på resa tillsammans, alla hjälptes åt trots att det var trångt. Mycket hänsyn, mycket solidaritet, till och med ömhet skulle jag säga. Är det inte en sådan resa vi alla är ute på i en värld som känns alltmer osäker. Just denna omsorg om varandra skulle det behövas, se på den andres behov oberoende av ögonfärg, jämka lite, bry sig, skratta och känna ömhet för vår gemensamma ras. Eller hur Mr Trump, Herr Åkesson, Fru Le Pen, Senhor Temer,Mr Putin, Mrs May och alla ni andra.
JAIPUR
Nu är vi i Nordindien, nätterna är kalla, stämningen på gatorna på kvällarna är annorlunda, jag minns från andra platser i världen med brasor på gatorna. Jaipur är fattigare känns det som. Ännu fler hål i gatorna och på de trottoarer som eventuellt finns. Husen mer trasiga, människorna fattigare, fler tiggare, fast inte så många och påträngande man berättat för mig.
Jaipur gömmer många minnen från en svunnen storhetstid, ett väldigt fort från det ottomanska riket, överdådiga palats, den skära staden i centrum. Men i de folkliga kvarteren är det trångt, gatorna vrider sig kring sig själva, grisar och kor på gatorna, vad lever de på? I de något rikare delarna ser jag grindar så man kan stänga av gatorna på kvällen.
På väg till tåget mot Dehli 05.30 i min tuc tuc är det plötsligt trafikstockning och föraren satsar friskt. Vi har inte sett en enda trafikolycka trots förarnas fullkomliga oförskräckhet. Ännu en sådan mystisk stämning i en stad som vaknar och där många är i full aktivitet i nattmörkret. Många sover på gatorna i kylan. Alla är mycket varmare klädda än mig som är sommarklädd. De har sjalar och mössor och vindtygsjackor.
Jag åker ett lite finare tåg, här sitter bara män och de är alla inne i sin värld. Fast det är ju tidig morgon. Utanför fönstret ett ganska skräpigt landskap, drivor av papper och plast. En del bor bara under nån slags vindskydd. Marken är brukad på nästan varje kvadratmeter, men jag har hört att många småbönder begått självmord. De konkurreras ut av stora matproducenter.
När vi närmar oss Dehli reser sig några väldiga skelett av nya höghus. Än en gång dessa medelklassen bastioner. Vi sidan av dem ruckel.
DEHLI
Jag har hört så mycket ont om Dehli innan att jag ville undvika. Tiggare överallt, dålig luft, rörigt, mycket bilar, ett lite helvete. Halligosigen vad fel jag hade. OK luften är inte bra, men jag har varit i värre städer. I vinterkyla som nu, kan det vara en rå smutsig dimma eller fog. Trafiken är inte så kul men den står mer stilla i Bangalore eller speciellt Manilla. Tiggare finns, men inte så mycket mer än i Salvador. Men vilken häftig stad. Jag var mig helt själv och slapp alla turistmåsten även om det stora Sikhtemplet kanske kan läggas dit, fast där är ju mest indier.
Sikhernas religion är ungefär 500 år gammal. Den skapades som en reaktion mot brahminernas hinduism som skapade kastförtrycket. Istället har man en mycket öppen inställning, alla religioner är välkomna till dem. En man med närmast akademisk stringens förklarde allt för mig. Vårt tempel är inte till för bön till några gudar. Alla dessa gudar skapar bara motsättningar, de skapar krig och konflikter, istället ska alla hjälpa varandre. Mannen som sjöng däruppe höll på med undervisning, han sjöng ur vår bok.
Han sa mycket mer men jag frågade om de delade ut mat. Det är inte vi som delar ut den, vi hjälper bara folk att göra det rätta, dela med sig så att alla kan få. Vi visar bara hur det kan gå till. I en stor sal satt flera hundra människor som fick plåtbrickor ocj så delade maten ut. Allt var mycket vänigt, minoriteten var sikher med sina turbaner. Deras största helgedom ligger i Amritsar, detta var nummer två. Jag borde nog ha pluggat lite innan.
Nya Dehli är en ganska tråkig men elegenat stad som engelsmännen byggde för att bli huvudstad i deras kronjuvel Indien. Passerade snabbt förbi, men gamla Dehli! Jag har inte varit i närheten av en lika fascinerande miljö, som att förflyttas några hundra år tillbaka i tiden. Så tätt mellan husen och människorna, två linjer av cykelrickshaws, en i vardera riktningen och mitt i detta människor. Alla ,öjlig verksamheter i smp trånga lokaler, metoder som verkade vara lika gamla som gatan. Skulle behövt någr dagar bara för att beskriva miljön.
Tunnelbanan i Dehli är ny, ren och billig, min första biljett kostade en krona. Jag råkade i samtal med en ung kille från Kerala som studerade statskunskap i Dehli men skulle till ett seminarium i Uppsala i juni. Han inbjöds till en fika på Helgagatan. Så mycket människor att träffa. Men nu reser jag hem
POLETIK
Ni som väntat mer politik av mig från Indien blir kanske besvikna. Jag böjer mig ödmjukt inför uppgiften, den skulle kräva mycket mer förberedelser och en annan typ av resa än denna körresa. Jag har försökt fråga mig lite försiktigt fram om vad folk tycker om regeringen. Modi från det hindunationalistika BJP styr ju. Mitt intryck sedan tidigare har varit mycket negativt, att han är reaktionär och hindifundamentalist. Nu har jag fått reda på att Modis mycket dåliga rykte berodde på att han var chefsminister i en delstat där det bröt ut våldsamheter mellan hinduer och muslimer och att han gjorde för lite för stt stoppa detta. Som premiärminister har han snarast arbetat hårt för att minska skillnaderna. Däremot lär det finnas en del tråkiga stämningar i hans parti. Men han är ingen Trump eller Åkesson
Folk verkar vara positiva , han har ingen familj så han tänker på alla sa någon. Hinduerna tycker han är bra, sa den mest negativa. Indiens kraftiga ekonomiska utveckling skulle jag vilja veta mer om.
Modis ekonomiska politik som lovordas kan jag för lite för att gå in på, det talas om avregleringar, kanske behövliga i ett så byråkratiskt samhälle som Indien, men avstår från att uttala mig utan kunskaper. Kerala blev ju den starkaste positiva upplevelsen av Indien där kommunister och socialdemokratiskt färgade kongresspartister delat makten under åren. Det skapade ett helt annat Indien. Men Kerala lever på turism och det är inte där tillväxten sker utan i Bangalore och i Dehlitrakten.
==============================================
Unsubscribe from this list:|UNSUB|*
Lämna ett svar