Indien är en kontinent. Det förstår man när man kommer hit, olika delstater med helt olika politik och helt olika förutsättningar. Jag känner mig mest förundrad och överväldigad. Hur ska det gå att skriva något om denna jätte. När vi landar i Dehli känns det som vilken storstad som helst. I Chenai känner jag mig som i Afrika, detta kaos med hus utslängda på måfå, slum och moderna höghus. I Pondicherry några timmar söderut är jag i Bahia. Samma växtlighet, samma frukter, ett snyggt kolonialt centrum också mycket myller. Väldigt vänligt, behagfull lättsam stämning, människor utan brådska.
Fast elefanttemplet var något helt utanför allt jag varit med om. För det första en elefant som traskar runt och är en viktig del av ceremonierna – Ganesha. Sedan ett överdåd av färger och bilder, som en väldig barnkammare med leksaker och musik, skalmeja och trumma. Det är så många intryck att jag nästan känner mig berusad.
Utanför Pondicherry ligger alternativstaden Auroville. Som svenska Jaya säger, vi försöker bygga ett rättvist samhälle för framtiden. Profilen är strängt ekologisk, Jaya säger att de håller på och ligger i framkant på många olika områden. Nu bor här 2500 invånare en majoritet utomlands ifrån. Det är ingen stad utan snarare en vidsträckt by med många olika verksamheter. Dessa företag ska bidra med 33 procent av sin vinst till det allmäna. Tanken är att alla ska få 10 000 rupies (1300 kronor) var i månaden att leva för, men det funkar inte ännu. En del inkomster kommer från de pengar man har placerat men också från dem som arbetar utomlands och från donationer. Man planerar i år en översyn av hela ekonomin, kanske en egen bank. Eentligen ville man inte ha pengar, ett tag talade man om egen valuta. Jag fick höra en invecklad utläggning om deras ekonomiska filosofi, men har en svag känsla att det blir svårt.
Själva grunden är någon slags andlig tanke, mitten finns en guldskimrande Globen som en plats att koncentrera sig, fast det verkar ha blivit en meditationsplats. Detta andliga förbryllande finns överallt i Indien. Vad gäller själva Auroville skulle det kräva minst en vecka för att på något sätt få grepp om verksamheten. Fascinerande är det i alla fall.
Tamil Nadu heter delstaten, bland det sista vi ser på vår bussresa västerut är ett enormt högt tempel med figurer i alla färger, en verklig skyskrapa.
KERALA
Nästa delstat känns mycket annorlunda, modernare fast inte lika färgrik. I Kerala har kommunisterna styrt sedan 40-talet. De förlorade visserligen ett val för några år sedan men i år kom de tillbaka och vann en brakseger över det korrumperade Kongresspartiet. Svesnka Mia som arbetar här halva året är imponerad. Allt är bättre här, gratis sjukvård av hög kvalité, mycket bra utbildning. Kvinnorna har en stark ställning. Det finns inga tiggare eller slum säger hon. En sådan väldig skillnad mot resten av landet. Partierna är lyckligtvis inte religiöst grundade vilket är en väldig fördel.
==============================================
Unsubscribe from this list:|UNSUB|*
Lämna ett svar